HIV/AIDS, tuberkulos och malaria orsakar tillsammans en dryg tredjedel av de smittsamma sjukdomarnas offer. Lunginflammation och diarré ligger bakom ytterligare en tredjedel medan tropiska sjukdomar, barnsjukdomar som mässling och annat utgör den resterande delen.

Lunginflammation och diarrésjukdomar dödar närmare sex miljoner människor per år. Ändå röner de relativt sett lite uppmärksamhet. Det finns olika teorier om hur detta kan komma sig, och två förklaringar som diskuterats är:

1) Närmare hälften av alla som dör av infektionssjukdomar är barn under fem år För luftvägsinfektioner, diarréer och mässling är andelen ännu större, mellan 54 och 89 procent. Traditionellt sett har strategier mot barnsjukdomar fått mycket mindre uppmärksamhet, och resurser, än de som fokuserar på vuxensjukdomar. Sannolikt beror detta (bland annat) på att människor som dör unga aldrig hinner bli någon större ekonomisk belastning för samhället, medan vuxna som dör innebär försämrad produktionskapacitet samt att investeringar i utbildning går om intet.

2) Mycket av kunskapen och teknologin för att bota diarrésjukdomar och lunginflammation finns redan. Problemet ligger snarare i att denna kunskap av olika skäl inte kommer till användning. Hur det kunnat bli så är inte alldeles enkelt att förklara; kanske tenderar vi att uppfatta problem som lösta när adekvata medel och metoder finns tillgängliga, trots att de egentligen ännu inte fått genomslag i praktiken. Ett viktigt forskningsområde är därför att studera hur man på bästa sätt kan få hälsosystemen att leverera de interventioner som vi redan vet fungerar.

Givet att infektionssjukdomar huvudsakligen drabbar låginkomstländer eller fattigare delar av medelinkomstländer, samt att mer än hälften av dem som dör är barn, torde vi kunna dra en viktig slutsats:

 

Vi kommer inte att uppnå det fjärde millenniemålet, att minska barnadödligheten med 2/3 till år 2015, utan att bekämpa infektionssjukdomarna.

Print Friendly, PDF & Email