Leishmaniasis är en parasitsjukdom som överförs via sandflugor, ofta från hundar eller gnagare. Det är näst efter malaria den mest dödliga parasitinfektionen.

Sjukdomsbild:  Leishmaniasis kan delas in i tre typer beroende på vilken infektion man drabbas av:

1. Visceral leishmaniasis/kala azar (svartfeber) är den svåraste formen av sjukdomen. Det är en generell infektion som medför avmagring, trötthet, feber och ofta diarré. Lever och mjälte svullnar upp, och den sjuke utvecklar blodbrist. Personer med ett försvagat immunförsvar har en mer akut bild med magsmärtor, huvudvärk och yrsel.

Inkubationstiden är lång och inte alla smittade människor utvecklar sjukdomen. Det är störst risk att bli sjuk om immunförsvaret i förväg är försvagat på grund av undernäring eller hiv/aids. Utan behandling dör en kala-azarpatient som inte behandlas dör i loppet av några månader.

2. Kutan leishmaniasis är en infektion i huden. Det uppstår sår i ansiktet, på benen och armar som är svårläkta och kan vara kroniska.

3. Mukokutan leishmaniasis drabbar slemhinnorna i bland annat näsan och munhålan. Såren som bildas kan förstöra näsborrarna och munhålan.

Spridning: WHO räknar med att sjukdomen är endemisk i 88 länder, varav 72 är utvecklingsländer.  90 procent av fallen av kala azar inträffar i Bangladesh, Indien, Brasilien, Sudan och Sydsudan. Över hela världen är mer än tolv miljoner människor smittade. Leishmaniasis finns i fattiga, avlägsna och instabila områden där bara väldigt få har tillgång till hälsovård och medicin. Sjukdomen är en vektorburen zoonos, det vill säga en sjukdom som kan överföras mellan djur och människa via insekter.

Vaccin: Det finns inget vaccin.

Läkemedel: Så kallade antimon-innehållande föreningar är de vanligaste läkemedlen, men kan ge svåra biverkningar. Resistensutveckling gör att de i många områden, särskilt i Indien inte längre är effektiva.

Diagnostik: Det är svårt att diagnosticera sjukdomen eftersom de tidiga symptomen liknar dem man får vid andra mer tropiska sjukdomar som malaria. Diagnosen vid de olika leishmaniaformerna ställs utifrån sjukdomsbild samt genom mikroskopisk undersökning av olika vävnader, till exempel hud, blod och benmärg.

 Forskningsbehov:

  • Strategier som ökar kunskapen om sjukdomens spridning (hos lokalbefolkning, beslutsfattare och forskare)
  • Effektiva och snabbverkande mediciner
  • Ett effektivt vaccin
  • Ett snabbt, enkelt och känsligt test för diagnos av sjukdomen
  • Kunskap om policy och hälsosystemstrategier (politiskt åtagande, utbildning av sjukvårdspersonal etc.) som främjar behandlingen

Print Friendly, PDF & Email