Exemplen ovan kan betraktas som ett slags önskelista, och hade de drabbade hade varit européer och amerikaner hade de nog inte uppfattats som varken särskilt omöjliga eller orimligt kostsamma.

Ett exempel som, till skillnad från listan ovan, faktiskt går att räkna på är s.k. essential intervention package, en samling interventioner som skulle kunna förebygga och behandla de vanligaste infektionssjukdomarna, dvs. luftvägsinfektioner, HIV/AIDS, diarré, malaria och TBC. Detta paket skulle kosta ca 250 kr per person och år att införa i de fattigaste länderna. Men dessa länders hälsovårdsbudgetar kan sällan mobilisera mer än 110 kr per person och år. Följaktligen saknas 140 kr per person och år för att införa detta s.k. ”essential intervention package”.

Det totala årliga hälsobiståndet ligger i genomsnitt på 67 miljarder kronor, och går till länder med sammanlagt ca 5,3 miljarder invånare. Utslaget på alla innevånare i mottagarländerna ger detta ger ett genomsnittligt bidrag på 13 kronor per invånare och år.

(Som jämförelse ger Stockholms läns landsting sjukvård åt 1,9 miljoner invånare till en årlig kostnad av 55 miljarder kronor. Detta ger en genomsnittlig budget på 33,000 kronor per invånare och år.)

Alltså skulle det totala resurserna som används för bekämpning av infektionssjukdomar behöva öka avsevärt om de fattiga länderna ska kunna införa adekvata kontrollstrategier för prevention och bekämpning av de vanligaste infektionssjukdomarna.

Enligt den välkände, och omdebatterade, ekonomen Jeffrey Sachs vid Columbia University i New York skulle bekämpningen av infektionssjukdomar med ett ”essential intervention package” leda till att:

  • …i princip 8 miljoner liv räddas år 2010
  • …som vart och ett skulle bidra med ca 4,000 kronor i inkomst per person och år
  • …vilket totalt skulle leda till ca 1,356 miljarder kronor intjänade varje år!
  • …vilket skulle kunna sätta igång den ekonomiska tillväxten i de fattigaste länderna

Investeringar för framtiden

2004 sammanträdde en expertpanel bestående av åtta ledande ekonomer, varav tre nobelpristagare, i Köpenhamn. Deras uppgift var att besvara följande fråga: Om världens regeringar haft 50 miljarder dollar att satsa på att förbättra den globala välfärden, i synnerhet i u-länderna – vilka problem borde då lösas först? Var skulle pengarna göra störst nytta?

Bland alternativen fanns bland annat utbildning, handelsreformer, finansiell stabilitet, klimatförändringar, inbördeskrig, svält och smittsamma sjukdomar.

Efter noggrant övervägande presenterade expertpanelen sin prioriteringslista, och allra högst upp placerade de kontroll av spridningen av HIV/AIDS – inte på något annat område skulle dollarmiljarderna kunna göra större nytta. Behandling och kontroll av malaria kom på fjärde plats.

 

PrintFriendly and PDF