Över 100 personer kunde lyssna till engagerade och kunniga talare: Birgitta Dahl, fondens ordförande, förklarade med all önskvärd tydlighet de flagranta missförhållanden och de skriande behov som fonden vill bekämpa. I sitt tal citerade hon bland annat ur Mustafa Cans bok "Tätt intill dagarna", där förhållandet mellan fattigdom och infektionssjukdomar blir nästan smärtsamt påtagligt.

Läs hela talet.

Birgitta Dahl, 

Världsinfektionsfondens ordförande.

Lars Olof Kallings ställde dagens problematik i relation till hur fattigdomens infektionssjukdomar drabbade Sverige en gång för inte så länge sedan.

Lars O. Kallings, veteran inom HIV/AIDS-bekämpning och hedersledamot av Världsinfektionsfonden.

Därefter visade Staffan Hildebrand ett utdrag ur den film han håller på att göra till internationella AIDS-konferensen i Toronto i augusti.

Staffan Hildebrand, filmare som dokumenterat HIV/AIDS sedan 1987. Se Face of AIDS.

Anders Björkman talade om behovet av malariakontroll och hänvisade till världsberömde ekonomen Jeffrey Sachs, som sagt att varje dollar som investeras i malariakontroll ger fem tillbaka. Och visst investeras det, men inte mer än en sjättedel av vad amerikaner och européer spenderar på medel mot löss för sina tamkatter...

Anders Björkman, professor vid Karolinska Institutet. 

Eva Maria Fenyö redogjorde för HIV/AIDS-läget, som kraftigt förenklat skulle kunna sammanfattas med orden: Det går framåt, men på tok för långsamt.

Eva Maria Fenyö, professor vid Lunds universitet. 

Gunilla Källenius berättade om hur lite som egentligen hänt inom tuberkulosbehandling under de senaste decennierna; BCG-vaccinet närmar sig 100 år och flera av läkemedlen börjar också bli pensionsmässiga. Samtidigt ökar förekomsten av icke behandlingsbar TBC...

Gunilla Källenius, professor vid Karolinska Institutet och Smittskyddsinstitutet. 

Hans Rosling visade att utvecklingen i vår värld trots allt rör sig i rätt riktning. Och det är glädjande, konstaterade han, liksom det faktum att vi gör så mycket fel.

- Jamen, tänk om vi gjorde allt rätt och ändå inte lyckades bättre än så här. Det vore riktigt tragiskt.

Hans Rosling, professor vid Karolinska Institutet.

Henning Mankell berättade om ett samtal han tjuvlyssnat till på en bänk i Maputo. Det var två män som talade om en tredje som fallit offer för en av fattigdomens infektionssjukdomar, och detta innan han hunnit fullfölja en berättelse han var i färd med. En av männen på bänken kommenterade sorgebeskedet med orden:

- Det var inget bra sätt att dö. Innan man hunnit berätta sin historia.  

Henning Mankell, författare och hedersledamot av VIF.