Vänsterpartiet svarar

Hej. För att minska fattigdomen och fattigdomens infektionssjukdomar krävs en rättvis världsordning med rättvisa handelsavtal förutom bistånd. Jag bifogar här ett faktablad som tar upp vänsterpartiets syn på desa frågor.

Vänsterpartiet har även föreslagit att vi ska starta ett statligt generika-företag som skulle kunna bidra till att förse fattiga länder med billigare läkemedel.

Med vänlig hälsning
Kristoffer Housset, politisk sekreterare (v)

 

Faktablad: Vänsterpartiet stödjer den huvudinriktning som Förenta Nationerna angivit förför att bekämpa världsfattigdomen. Vänsterpartiet har tidigare bekämpat den politik som tidigare var Världsbankens och IMF:s, de s.k. strukturomvandlingsprogrammen som i många länder innebar att de fattigaste i fattiga länder drabbades hårt.

Likaså är vänsterpartiet anhängare av de ansträngningar som Sverige gör för att samordna olika politikområden när det gäller den internationella utvecklingspolitiken så att vad som görs på ett område, exempelvis inom biståndspolitiken, inte motverkas av vad som görs på ett annat, t.ex. handelspolitikens.

 

Det svenska biståndet storlek och inriktning

En viktig del när det Sveriges insatser i fattigdomsbekämpningen utgörs av det svenska biståndet. En huvudfråga när det gäller den svenska biståndspolitiken har varit att biståndet skall uppnå 1 % av bruttonationalinkomsten. Målet uppnås under 2006 och vi kommer att arbeta för att denna nivå upprätthålls.

Det finns luddiga formuleringar att målet uppnås därför "att det statsfinansiella läget tillåter detta". Andra partier kan tänkas göra en annan bedömning av det statsfinansiella läget och krympa biståndets procentuella nivå. Vänsterpartiet kommer i så fall att motsätta sig det.

Det svenska biståndet har haft en inriktning på de fattigaste länderna, vilket betyder att en stor del av det svenska biståndet går till Afrika, som är den världsdel som idag brottas med de svåraste problem när det gäller ekonomisk utveckling. Det är en inriktning som vänsterpartiet stödjer.

 

Fattigdomsbekämpning och skuldavskrivningar

I fattigdomsbekämpningen ingår att skuldtyngda stater skall få sina skulder avskrivna. Vänsterpartiet anser att Världsbanken och IMF också måste ta sitt ansvar som kreditgivare. När lånen en gång gavs undersökte dessa institutioner inte tillräckligt om låntagarna verkligen var kreditvärdiga, om lånen gick till regimer som använde dem för egen del, till slösaktiga skrytbyggen och liknande projekt eller till projekt som kunde leda till ekonomisk utveckling. Kreditgivarna har också ett ansvar för de missgrepp som begåtts - inte bara de skuldsatta länderna.

Skuldavskrivningar påverkar inte människors konkreta levnadsvillkor i så stor utsträckning, men de syns i statistiken. Bistånd påverkar människor situation på ett mer direkt sätt och kan bekämpa den fattigdom som människor lever i idag. Skuldavskrivningar har en mer indirekt och långsiktig verkan. Om fattiga staters och fattiga människors situation skall förbättras krävs därför både skuldavskrivningar och bistånd.

 

"Fredsframtvingande" insatser

Det diskuteras ibland om militära ingripande skall räknas som bistånd - t.ex. sk fredsbefrämjande eller fredsframtvingande insatser. Vänsterpartiet är direkt motståndare till att kostnader för militära ingripanden skall räknas som bistånd.

Målet måste vara fattigdomsbekämpning inte till militära ingripanden. Att bidra till militära åtgärder kan vara rimligt i vissa situationer. Men efter att fred uppnåtts i ett konfliktområde är det ofta bistånd i form av återuppbyggnad och fattigdomsbekämpning som krävs. Därför är det nödvändigt att hålla isär dessa båda konton.

 

Biståndspolitik och handelspolitik

En annan fråga som ofta diskuteras när det gäller den internationella utvecklingspolitiken är handelspolitiken. Skall vi ha frihandel eller inte?

Svaret ger sig inte av sig själv utan måste bli nyanserat. Om frågan bara handlar om länders rättigheter och krav på att olika länder på en abstrakt nivå skall ha samma rättigheter så blir svaret ja. Men frågan talar om "samma möjligheter. som västvärlden haft under sin industrialisering". Historiskt sett handlar västvärldens industrialisering om en lång period, med början från 1750-talet. I viss mening kan den fortfarande sägas pågå. Under denna period har olika västländers handelspolitik varierat. Ibland har man varit protektionistisk (bevara de höga tullarna t.ex.) och ibland bedrivit en frihandelsvänlig politik.

Den ekonomisk-historiska utvecklingen under den period då västvärlden industrialiserades har resultatet i en mycket ojämlik värld. Eftersom det inte är jämlikar som tävlar med varandra på världsmarknaden är det viktiga i dag att länder med stor fattigdom tillåts välja en väg som gynnar deras ekonomiska och industriella utveckling och att västvärlden inte lägger krokben för dessa länders möjligheter att få avsättning för sina produkter. Likaså är vänsterpartiet motståndare till dumpning av jordbruksprodukter.

 

Krigsmaterielexporten

Samtidigt som det svenska biståndet under 2006 uppnår 1 % av bruttonationalinkomsten har den svenska krigsmaterielexporten på några få år praktiskt taget tredubblats.

Den svenska regeringen och riksdagen beslutat att man skall eftersträva en större samstämmighet mellan olika politikområden så att biståndspolitiken inte motverkas vad sker på ett annat område - exempelvis handelspolitikens. Undantag från denna princip har gjorts på ett område - krigsmaterielexportens.

Vänsterpartiet har i sina motioner om krigsmaterielexporten krävt att det skall ingå ett demokratikriterium när det gäller handeln med krigsmateriel. Vi anser att krigsmateriel inte skall kunna exporteras till länder där demokratiska fri- och rättigheter undertrycks och demokratiska beslutsprocesser inte tillämpas.

Det finns ett regelverk som säger att export inte skall ske till länder och områden där det råder konflikt eller där brott mot mänskliga rättigheter begås. Men i detta regelverk finns ett hål som handlar om "Sveriges nationella intressen", vilka går före allt annat. Regelverket har alltså många kryphål. Den svenska krigsmaterielpolitiken går stick i stäv med de målen som satts upp för hela den internationella utvecklingspolitiken.

Genom att krypa bakom den luddiga formuleringen om "Sveriges säkerhetspolitiska intressen" kan Sverige i praktiken exportera krigsmateriel vart som helst i världen. Sverige exporterar krigsmateriel till USA-alliansens länder som för krig i Irak och Afghanistan.